torsdag 14 december 2017

Ta på din egen syrgasmask först


Ja, jag gör sjukt söta barn. Men nu har de här sjukt söta barnen varit sjuka i omgångar i 6 dagar och alla har måst vara hemma eftersom det ju handlar om den onämnbara sjukan som jag mår illa bara av att läsa namnet på. Och nu börjar mina trötta nerver ta slut.
Min mamma brukar säga åt mig ungefär det som det står i flygplans säkerhetsinstruktioner: ta på din egen syrgasmask före du hjälper andra. Men alltså, hur i hela friden gör man det? Hur ska jag kunna sova själv när jag bara ligger och väntar på att någon som ligger bredvid mig i sängen kan bli dålig vilken minut som helst? Hur ska jag kunna äta när jag får ont i magen bara av att tänka på att det kan vara min tur härnäst?
Så efter sex dagar med knappt någon mat eller sömn, och där först Lilly blev sjuk när vi började tro att faran efter Flora var över, och Alfred när de 48 timmarna efter Lilly passerat för rätt sabla många timmar sen, fungerar jag knappt. Jag går för att hämta något och vet knappt var jag kom ifrån, jag sitter bara i soffan och förmår inte ens komma på något roligt för Flora och Lilly, som ju är friska nu, att göra mer än att glo på tv och mobiler (jo, vi pärlade faktiskt en stund idag, till mitt försvar) och jag glömmer att ge någon alls någon mat. Och då är det ändå Christopher som faktiskt har tagit hand om det mesta av det äckliga den här gången.
Och som grädde på moset kan jag knappt ens vila när jag har tillfälle, för jag har så fruktansvärt ont i bröstryggen när jag ligger ner. Så mig är det inte mycket bevänt med för tillfället. Hur är det, det är inte riktigt socialt accepterat att rymma från sina sjuka barn, eller? Sova i en vecka då, hur är det med det? Nähä, inte det heller. Tråkigt.

söndag 10 december 2017

Instagram 2017


Mina nio mest gillade bilder på Instagram under 2017!  Möhippa, bröllop och familj: ja, det summerar väl året ganska väl!
Eftersom jag är lite dålig på att blogga numera så följ mig gärna på popsara där.

lördag 9 december 2017

Optimistisk apotekare (obs: sjukinlägg)

Definitionen av optimist: apotekaren som önskade mig en trevlig helg i morse när jag berättat att ett av tre barn är magsjukt och köpte tre paket spypåsar? 😄
Det stod på tavlan på förskolan igår att det fanns magsjuka i huset, men jag försökte ta det lugnt och tänkte att åtminstone inget skulle hända förrän natten mellan lördag och söndag med tanke på vanlig inkubationstid. Christopher sov med Flora i gästrummet för jag var så trött och hon brukar störa mig mest på nätterna, och när Alfred gick ner till dem vid 7-tiden och kom tillbaka upp och berättade att Flora kräkts blev jag helt paff. 
Så seg dag idag, och nu får vi se om jag kan sova inatt eller om jag bara kommer ligga och lyssna på Lilly och Alfred. Hå hå ja ja, det är kul att vara förälder nästan jämt. 

torsdag 30 november 2017

Tandborstkaos och Göteborg


Som det blir när ens barn lägger sina tandborstar var som helst i huset efter de själva borstat tänderna på morgonen... Alla har fått dubbla. 
Nu är jag på ett tåg mot Göteborg för att intervjua Timo Räisänen i Svenska Grammofonstudions Studiotvå - så roligt!

lördag 25 november 2017

De senaste veckorna

Så dålig jag är på att skriva nu för tiden! Har haft för mycket annat i tankarna: dels ryggskottet som aldrig går över (blev bättre efter en knapp vecka, men sen blev jag plötsligt sämre igen på dag 10 utan att ha gjort något särskilt), dels det där som jag nämnde för några veckor sen att jag hjälper Timo Räisänen med en grej (mer om det längre ner), dels den evinnerliga sömnbristen.
Men här kommer i alla fall en bunt bilder från de senaste veckorna med lite text.

Förrförra veckan var det dags för Christophers månatliga stockholmsresa. Han är uppe och har möten med sin huvudsakliga kund SF Bio en dag i månaden, och då åker han tåg upp dagen innan och kommer hem runt midnatt dagen efter, vilket innebär att jag har två ensamma kvällar med barnen och en morgon. Första kvällen tog jag barnen till närmsta pizzerian för att göra det enkelt för mig, och de tyckte det var så roligt. De skötte sig dessutom hyfsat: de satt inte still, men de sprang i alla fall inte iväg från bordet (så ofta...). Och det kom fram folk till oss och pratade med barnen (på så grov skånska att barnen inte fattade nånting, vilket jag tyckte var lite konstigt eftersom nästan alla deras fröknar pratar skånska), så vi hade trevligt. Nu kräver de att pappa ska ta dem dit om jag åker bort nån gång - vilket jag faktiskt ska i nästa vecka, mer om det också senare.

När jag var ensam med barnen fick vi ju faktiskt plats i samma säng allihop också!

En annan dag pysslade vi med ett recycling-paket som jag köpte till tjejerna när de fyllde år. De tyckte det var roligt, men när jag skulle fota var det plötsligt väldigt deppigt när Lilly skulle visa upp sin toapappersrulle-robot. :D

I förra veckan hade jag äntligen klipptid hos min favvo Elina! Jag hade låtit håret växa sen i våras för att kunna sätta upp det på bröllopet, och det var väl kul ett tag efter också att kunna sätta upp det – men rätt snart ledsnade jag på att jag inte såg klok ut när det inte var uppsatt. Men Elina jobbar bara deltid som frisör, så det tog en månad innan jag fick tid, och eftersom jag hade en bokad tid så ville jag inte börja klippa i det själv. Så det var en riktig seg månad, så när jag väl blev klippt och det blev precis så perfekt som jag ville ha det så blev jag så lycklig – jag kände mig äntligen som mig själv igen!

Härom kvällen blev jag bjuden på musikshow innan barnen skulle sova. Lilly sjöng med till "Shake it off" i Sing-versionen...

... Flora sjöng "Sätt dig på bocken och håll dig i rocken", en julsång som de brukar sjunga på förskolan...

... och Alfred sjöng en sång om en gul moped som en av hans fritidsledare lärt honom.

Det går utför med tant Sara nu för tiden: inte nog med ryggskottet, för några morgnar sen vaknade jag med en blåtira. Hur?! Om inte nån lyckats smälla till mig när jag sovit utan att jag vaknat (vilket låter rätt otroligt) så fick jag en blåtira utan någon yttre påverkan. Kan man få det? Är jag typ döende?

Och på tal om att sova: igår fick jag nog av att inte få plats i min egen säng och att bli sparkad på (Lilly tillbringade typ hela förrgår natt med att sparka mig – hårt), och jag vågar inte sova i barnens säng eller i gästrummet innan min rygg blivit bättre, så jag lade ut en vanlig 90-madrass vid fotändan på vår säng och sa åt barnen att när de kommer in på natten får de lägga sig där. De tyckte det var jätteroligt, men sen hade vi såklart två barn i sängen ändå, men kanske att vi kan nöta in det lite. Flora har åtminstone sovit i sin egen säng hela natten flera nätter i rad nu. Ta i trä...

Och nu! Det där som jag nämnt – det kanske inte är så intressant för någon annan, men för mig som popnörd är det stort, så jag tänker berätta i vilket fall. :) Efter jag var och såg Timo Räisänen i Halmstad för en dryg månad fortsatte jag och Timos producent/keyboardist, som jag känt i tio år, att prata på messenger om allt möjligt, och när det kom fram att de inte var helt nöjda med vissa saker så hjälpte jag genom mina kontakter dem att byta bokningsbolag. Det tog någon vecka, men nu är det äntligen officiellt! Så nu hoppas jag på fler spelningar i närheten av mig snart. :)
Och så har jag dessutom skrivit en ny biografi om Timo för just bokningsbolagets hemsida, vilket också känns jätteroligt.
Ännu roligare är att på torsdag ska jag åka till Göteborg för att intervjua Timo igen. Han är ett av mina absoluta favoritintervjuobjekt, och den här gången ska jag dessutom intervjua honom i studion, så jag är så peppad! Jag kommer stanna i Göteborg över natten för att slippa stressa, så barnen får gå till pizzerian med Christopher, och jag kommer slippa en bråkig middag hemma (det där är ett ämne för sig som jag tar en annan gång) och få en natt för mig själv. Lyx!

I förmiddags gick jag ut på en promenad för att se om lite motion skulle hjälpa min rygg, och det var så magiskt vackert! Selma Lagerlöf blickar ut över Öresund med vattentornet i bakgrunden.

Ankor i vallgraven vid Citadellet.

Landskrona! <3

fredag 17 november 2017

Alla barnen skriver

Det är inte bara Alfred som skriver – även Flora och Lilly tränar sig på att skriva för fullt. En kväll envisades båda med att skriva alla sina fem namn på varsin teckning (Alfred är tokig i Pokémons nu, så det sprider sig vidare), med lite hjälp förstås, men de kan nästan alla bokstäver själva.
Lilly Viva Helga Hansby Reis
Flora Bella Margit Hansby Reis

För övrigt är jag så oerhört nöjd med mig själv just nu: jag håller på att hjälpa några vänner med en grej som just håller på att lösa sig så fantastiskt bra (kan inte berätta vad det är riktigt än dock), och idag fick jag en ny kund att vara copywriter för på jobbet (jag vill helst skriva mer och produktionsleda mindre). Firar lite med att dansa för mig själv hemma, och det gjorde nästan inte ont i ryggen alls. :)

torsdag 16 november 2017

Fler tvillingar i familjen!

Äntligen får jag berätta: min lillasyster Johanna väntar också tvillingar!
Jag fick veta att hon var gravid redan på vår bröllopskväll den 5 augusti – hon hade tagit testet på morgonen. Men knappt två veckor senare hörde hon av sig och berättade att hon börjat blöda... Så vi trodde att det var missfall, och hon bokade en tid för vaginalt ultraljud för att få det bekräftat så hon kunde gå vidare. Ultraljudet var på min födelsedag den 18 augusti, när hon var i vecka 6-7 nånting, och framåt lunch kom det ett sms till mig och mamma:
Jag och Christopher kunde inte sluta skratta på typ hela dagen. Så bisarrt! Vi har aldrig haft tvillingar i släkten förut, men nu har vi tydligen det. :)
Men Johanna fick höra att det är mycket vanligare än man tror att graviditeter börjar som duplex (tvillingar) men att den ena ofta tillbakabildas före vecka 9. Så vi vågade inte riktigt känna oss säkra, men några veckor senare hade hon KUB-ultraljud, och jodå, det var två starka hjärtan som slog fortfarande. Och igår hade hon rutinultraljudet, och hon har två friska pojkar i magen. :)
Jag och Johanna är ju uppvuxna som två systrar av tre, med en ensamstående mamma, och vår storasyster fick en dotter, så på något sätt har det alltid känts väldigt främmande att någon av oss skulle få något annat än döttrar. När jag fick veta att Alfred var en pojke på mitt RUL blev jag ärligt talat lite rädd, men när han väl kom ut var det ju förstås inga konstigheter. Men Johanna fick ju en dotter först, och hon har frågat mig flera gånger om det inte är konstigt att ha en pojke, men nu lär hon ju få veta med besked. ;)
I Johannas tal till mig på bröllopet pratade hon om att hon som liten försökte göra samma saker som jag för att hon såg upp till mig, och jag blev bara arg på henne för att hon härmades. Och nu har hon väl ändå fått till det ultimata härmet! :)
Det enda tråkiga är att Johanna, Victor och Nico bor i Stockholm, så det kommer inte bli lätt att hjälpa till när de tre blir fem, men vi kan väl åtminstone komma med råd och tips.

lördag 11 november 2017

4-årskalas 2 av 3

Här är de bilder jag missade att publicera! Kalas den 29 oktober med tre kompisar.

Vi har en bok som heter "Prinsessans kalas", där gästerna fick dekorera varsin egen minitårta, och den idén tog vi: alla fick dekorera sin egen muffin! Jag hade spritsat grädde på, och så fick de fyra olika sorters strössel och två olika sorters minigeléhallon (vanliga och med apelsinsmak). Jättelyckat!






4-årskalas 3 av 3


Idag var det dags för det tredje och sista 4-årskalaset! Insåg nu att jag gjort ett utkast från det andra kalaset för två veckor sen men glömt att publicera det, så det kommer sen. Det kändes rätt så jobbigt med tanke på att jag fick ryggskott igår, särskilt som huset var i totalt kaos och det låg grejer överallt så vi var tvungna att städa innan, men tack och lov var jag lite bättre idag och blev ännu bättre under dagen. Och det blev väldigt lyckat: tre kompisar kom, och Alfred känner två av dem också och hade också roligt - så barnen skötte sig rätt mycket själva utan vår inblandning och utan för mycket stök.

Att kläderna åker av = ett tecken på ett lyckat kalas?

Och sen fick jag lägga inte mindre än två superhjältar!





Tjejerna pratar redan om sina 5- och 6-årskalas, men själv ser jag ändå lite fram emot några månader utan kalas nu... :)

fredag 10 november 2017

Lappar!

När man nu plötsligt har en son som kan skriva så börjar en ny fas i livet: lappskrivandefasen!
Min mamma har sparat en gammal lapp där jag skrev nåt i stil med "Snela mamma, måste ja tveta tissen å römpan?" (tissen = snippan på danska), så när jag nu fick min första lapp från Alfred ikväll ska den lätt sparas!
Bakgrunden är att jag lyckades få ryggskott i morse när jag bara skulle resa mig från där jag satt på ett trappsteg för att hämta något som Lilly ville ha, eftersom det skulle gå fortare om jag gjorde det, då vi var på väg till förskolan och skolan. Det gjorde det inte, för det knäckte till i min rygg, och vips fick jag lägga mig ner med en isklamp mot ländryggen istället.
Fick en tid efter lunch hos en annan kiropraktor än min vanliga som masserade mig extremhårt, så jag hoppas det blir bättre snart – men hur som helst, när Alfred och Lilly bråkade och nästan slogs på eftermiddagen blev jag vansinnig eftersom jag inte ens kunde lyfta undan någon. Efter en liten stund kom Alfred med en lapp. :)

"Mamma jag Alfred vet at du har ont i benet (sic) felåt för. Kram Alfred till mamma" <3 <3 <3 (förlåt för nånting som han alltså glömde skriva, men han sa att det var bråket med Lilly) Älskade unge!
Lite senare fick jag en lapp till: "Mamma jag elskar dej" <3
Christopher fick också en lapp: Pappa du är ite snell. Tak." HAHAHAHA! (eller förlåt, jag menar "stackars Christopher, det var ju tråkigt"... men otroligt komiskt!)

torsdag 9 november 2017

Senaste veckan


Frukost klockan 10 på en vanlig torsdag? Jajemen, när ens son spydde på onsdagsmorgonen måste ju alla barnen vara hemma i 48 timmar, även om det med allra största sannolikhet var något han ätit och inget smittsamt. Vår misstanke är det som hans fröken berättade om på hans utvecklingssamtal i tisdags: han hade gått omkring med en satsumasklyfta i munnen i flera timmar - på vägen tillbaka till skolan från idrottshallen, på lektionen, under tiden han åt lunch (!) och ut på rasten, innan fröken förstod vad det var och hon kunde säga till honom att han fick spotta ut den... Kanske inte helt hälsosamt.
Hur som helst, på utvecklingssamtalet gav fröken oss också den allra finaste komplimang en förälder kan få: "Man hade ju velat ha 25 Alfred!" :) Han är tydligen så lugn och snäll vår kille, som hemma har tusen myror i brallan och aldrig kan sitta still i mer än en minut, och som också får raseriutbrott för minsta lilla, nu när han är i lilla tonåren - fröken har aldrig sett honom arg nånsin. Och han är hjälpsam, väntar på sin tur och gillar att lära sig. Så uppenbarligen har vi lyckats i vår fostran även om han inte alltid visar det hemma.

Nu när jag inte skrivit på jättelänge så lägger jag upp lite bilder från de senaste dagarna här bara - vår middag från i tisdags, som var så sabla god: en massa rotfrukter i ugnen (vitlök, butternut squash, sötpotatis, morötter, minigulbetor från trädgården och spetskål) med stekt halloumi till.

Och så fick jag för mig att bära tjejerna samtidigt när vi skulle dansa, och det var inte så jobbigt faktiskt när jag hade en bak och en fram. Dans är min nya grej, jag har börjat dansa på luncherna hemma för mig själv, så roligt! Mest till Timo Räisänens låt "Autobahn" från nya skivan, men också till lite annat. Jag har hjälpt Timo med en grej på sistone - kan inte berätta vad än, men är mycket nöjd med mig själv!

Lilly kom upp härom kvällen när hon vaknat och hade svårt att somna om. Mys!

I söndags åkte vi ut till en skog vid Gantofta på väg mot Helsingborg - som jag lärde mig var det låg när jag råkat hoppa på fel Pågatåg hem och det inte stannade i Landskrona... Tydligen skulle det finnas ett vattenfall där nån sorts laxar vandrade och hoppade, men vi såg inte en enda fisk. En ordentlig skogspromenad fick vi i alla fall.

lördag 28 oktober 2017

Börjar bli tungt

Det börjar bli smått tungt att bära båda tjejerna samtidigt nu...

måndag 23 oktober 2017

Tio mil till Timo

I lördags kväll skulle jag gå på konsert med min favorit Timo Räisänen i Malmö, och skulle intervjua honom också, så jag var peppad. Men på torsdagkvällen kom det ett meddelande från Timos keyboardist och producent Hans, som jag lärde känna genom Timo för flera år sen: "Malmö inställt..." Neeeej! Så vi fortsatte prata och kom fram till att det ju faktiskt inte är så fasligt mycket längre till Halmstad än till Malmö (eller nja, drygt dubbelt så långt, men vem räknar?), och där skulle de spela på fredagen. Jag tvekade länge, och för att göra en lång historia kort så blev det såhär:
Barnen hade dessutom målat en t-shirt till Timo som jag ville att han skulle få, plus att Hans tyckte att det vore trevligt om jag kom, så jag vilade lite i soffan på eftermiddagen, inväntade svärmor som kom för att stanna över helgen, åt middag tillsammans och körde sen till Kajskjulet i Halmstad.
Alfred målade Pacman-spöken, Flora en gubbe som jag tror var Timo, och Lilly målade Timo på en skateboard hållandes i en varg, eftersom hennes favoritgosedjur är en varg.
Jag möttes av Hans vid dörren, och så gick vi till logen, där Timo strax dök upp. Han blev jätteglad och tog på sig t-shirten direkt (han sms:ade mig nästa dag: "ÄLSKAR tischan!!!"). :) Han och Hans skulle just gå ut och sätta sig och sälja merch och hälsa på fansen, och Hans tog helt sonika fram en stol till mig också, så där satt jag och låtsades vara med i crewet... Alla som kom fram ville ju prata med Timo, så även om Hans tog hand om försäljningen så hade vi gott om tid att prata också - vi hade inte setts på fem år, även om vi hörts på Messenger ibland, så det var roligt att catch up, hur man nu säger det på svenska.
När en tjej kom fram med en bild på sig själv och Timo som hon tagit för nio år sen för att han skulle signera den kom jag på att jag hade en gammal selfie på mig och Timo på Facebook som jag tagit för alldeles snart exakt tio år sedan: första gången jag intervjuade Timo solo före en spelning på KB i Malmö, den 3 november 2007. Så självklart var jag ju tvungen att ta en ny bild på oss också. (Intervjun sköt vi på framtiden dock.)
Till vänster för tio år sen, till höger nu. Inte ser vi väl en dag äldre ut? (Och t-shirten är på även ute bland fansen. Förresten målade jag och min systerdotter Stella en t-shirt till Håkan Hellström, hennes idol, för femton år sen, när hon var fyra, som han också älskade och använde i flera år. Bra grej det där.)
Det kändes ju lite lustigt att sitta där med dem, men det gjorde mig ärligt talat också lite stolt. Kanske fånigt, men Timo och Hans är ju ändå idoler till mig, även om jag är kompis med dem också, så att det liksom var självklart att jag skulle sitta där medan de andra fansen bara fick en liten stund och en selfie med Timo känns ju ändå rätt stort, hur gammal och vuxen jag nu än ska föreställa att vara.
Vid niotiden var det dags för spelning – jag var väldigt tacksam över att de skulle spela rätt så tidigt, för jag hade ju en timmes körtid hem igen. Hade kollat tåg, men det sista gick klockan elva, och krävde dessutom byten, så det var inte värt. Och jag var så glad att jag åkte, för Timo är alltid ett sånt lyckopiller och energikick för mig!
Rolig är han också. :)
Och efteråt väntade jag en stund medan Timo och Hans hälsade på fansen och sålde merch igen (de gör alltid det efter spelningarna, och numera alltså även före, och jag tycker det är så fint! Det är inte många artister som kommer ut och hälsar på fansen.) och sen hängde jag kvar en stund till innan det var dags att åka hem.
Jag var lite orolig för att köra hem eftersom jag var trött redan från början och brukar vara mer död än levande vid elvatiden, och nu körde jag strax före midnatt. Men tack vare hög musik och lite choklad gick det utmärkt. :)
Somnade inte förrän efter halv tre dock, och sen blev jag väckt av Flora halv sju, så jag var ju så lagom pigg dagen efter... Men ändå: så värt det!

söndag 22 oktober 2017

4 år idag!

Idag fyller Flora och Lilly fyra år!
Men de är inte hemma, för de är på en förskolekompis kalas på Leos Lekland tillsammans med pappa (och Alfred är på ett annat kalas), så här sitter jag och har egentid. Så då har jag ju tid att skriva lite.
Det är inte ofta de har på sig likadana kläder, men de här fick de av mormor igår, från Paris, och de tyckte de var så fina att de hade på sig dem både igår och idag. Vi hade familjekalas igår redan, för då var farmor här (hon bor i Frankrike), och så kom faster Rebecca med familj också, plus mormor då.


Och på kvällen bjöd farmor på middag på Harrys.

Lite presentöppning hann vi i alla fall med innan de åkte på kalas i förmiddags.
Mina fina små tjejer. Ni börjar bli stora! Ni har helt egna personligheter:
Lilly, du är vår lilla clown som är så rolig och spexig och älskar att prata med nya människor. Du har börjat gilla att brottas med din storebror Alfred, och gör mamma orolig för att ni ska göra varandra illa (och det slutar ju också oftast med gråt...). Du är väldigt duktig på att pyssla, rita och skriva och är oerhört bestämd om hur saker ska vara.
Flora, du är fortfarande lite lugnare och försiktigare, men det går ständigt snabbare för dig att våga dig på nya saker, och du är tuffare än många tror. Du tar hand om de nya små barnen på förskolan och hjälper din tvillingsyster när hon behöver det. Du älskar musik och vill lite för ofta låna föräldrarnas mobiler för att lyssna på musik, spela spel eller titta på YouTube.
Ni har båda hjärtan av guld även om ni ofta bråkar alla syskonen sinsemellan, men vid de tillfällen när ni leker tillsammans och alla skrattar och är glada är er mamma så oerhört tacksam för att ni har varandra. Och jag älskar er alldeles otroligt mycket! Grattis på födelsedagen mina underbara snittblommor!