måndag 23 september 2013

Namnbesvär

Jag tror jag nämnde ganska tidigt i bloggens historia att vi bestämde Alfreds alla namn väldigt tidigt, bara någon vecka efter att vi fått veta vid rutinultraljudet att han var en pojke. Alfred satte vi ganska direkt, och sen fick vi en lista med japanska namn av våra vänner Yoko och Shinji, och från den valde vi Masato, som betyder "honest and loyal man". Sen ville vi ha ett tredje namn (andra i ordningen dock) och tyckte att han kunde behöva något att fira på sommaren, eftersom han är född i februari och Alfred har namnsdag i januari, så vi gick igenom alla namnsdagar från juni till och med augusti och fastnade för Walter (eller ja, Christopher hade föreslagit Walter redan tidigare, men jag hade tvekat - fast det hade visst vuxit på mig. Plus att båda namnen Sara och Walter nämns i låten "Summer and Looking for a Job" med mitt absoluta favoritband Eggstone). Så hans namn var klara flera månader före han föddes, och en massa människor sa till oss att "men man vet ju inte förrän han kommer ut om namnet passar", men för oss var det inga problem: han hette ju Alfred. Han VAR ju Alfred. Han hade ju redan varit det i flera månader, så när han kom ut var det väl klart att han hette Alfred. Sen var det väl ett tag där namnet kändes lite konstigt ändå, men det berodde för min del bara på att vi plötsligt hade ett barn som hette nånting över huvud taget, inte på själva namnet.
Den här gången har vi ju bestämt Flora och Lilly för ganska länge sen - vi är bara inte säkra på vilken bebis som är vem av dem än. Och ibland tvivlar jag lite på namnet Lilly, dels för att det börjar bli så vanligt och dels för... jag vet inte, en känsla bara. Men jag tror att jag är nöjd med det, och Christopher är definitivt säker på att det är bra (bortsett från att han fick ge sig med stavningen, eftersom vi bestämde oss för min favorit med två L). Men andra- och tredjenamnen är betydligt svårare den här gången. Vi har fått en lista med japanska namn av Yoko och Shinji igen, men vi gillade inte riktigt några av dem tillräckligt, plus att jag börjar fundera lite på om flickorna ens ska ha japanska namn alls. Det kanske är lite fånigt..? Alfred fick ett för att jag älskar Japan och har varit där två gånger, och planen var att Christopher och Alfred skulle få åka med mig dit så snart som möjligt, men vi har inte fått ihop att åka än, och nu lär det ju dröja länge till innan vi kan komma iväg. Det kanske finns något annat som är viktigare för oss just nu som istället ska inspirera flickornas tredjenamn?
Tydligen är Maria ett släktnamn på Christophers sida, men för att vara helt ärlig tycker jag att det är ett för tråkigt namn, så jag ville helst undvika det, och nu hade vi turen att Christophers syster fick sitt andra barn i fredags, och det visade sig vara en flicka, så hon kommer föra namnet vidare så vi "slipper". Så nu är vi helt fria att bestämma själva - vilket jag i och för sig tycker att vi skulle varit ändå. Tycker släktnamn är ett lite fånigt tvång, man vet ju att man är släkt ändå - och vi funderar lite på om vi ska ta namn från Christophers farmor och min oldemor (gammelfarmor på danska). Min oldemor levde tills jag var nästan 17 och hon var helt underbar, så det kunde ju vara roligt så sett. Enda nackdelen var att hon hette Helga, och jag vet inte om jag tycker det är ett så roligt namn... Och Christophers farmor heter Margit, så båda de namnen är ju ärligt talat väldigt tantiga. Å andra sidan är ju tant- och gubbnamn vanliga på små barn just för att folk gärna döper efter gamla släktingar.
Vi tror dock att vi är klara med andranamnen. Den ena (antagligen Flora) ska få heta Bella efter min döda storasyster, som hette Bella i andranamn. Och eftersom jag fick bestämma det namnet fick Christopher bestämma den andras andranamn helt själv, och han har valt Axelina. Jag gillar det inte riktigt, jag tycker det känns som att nån bara smäckat på ett "lina" efter vilket pojknamn som helst, som "Peterlina", "Anderslina" eller "Eriklina", men tydligen har faktiskt Axelina en namnsdag! Ingen vi nämnt namnet för har gillat det, utom Christopher då - vad tycker du som läser? Fint eller fult?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar