Det snurrar i min skalle

Jag mådde nästan normalt igår kväll, och lyckades både baka en tårta och laga halva middagen (andra halvan lagade Christopher, det var inte så att vi fick äta en halv måltid). Sen när det var dags att sova så bestämde vi oss för att faktiskt prova att dela upp oss, som jag skrev om: jag, Alfred och Flora (för att hon är mammigast just nu) i det rum där vi brukar sova, och Christopher och Lilly i ett annat sovrum.
Lilly vaknade när Christopher lade ner henne, och lugnade sig inte, så jag fick lämna Flora och gå dit och amma henne till sömns, och sen gick jag tillbaka. Det kändes så konstigt att inte ha båda tjejerna hos mig! Så jag kunde såklart inte somna, men jag hade ändå slumrat till när jag hörde Lilly börja skrika vid 00.40. Hon lugnade sig efter ungefär fem minuter, men... det höll i ungefär en minut. Sen skrek hon och skrek och skrek. Jag och Christopher chattade via messenger och jag undrade om jag skulle komma in, men han tyckte jag skulle avvakta, för annars skulle ju allt jobb vara förgäves. Men när hon skrikit i en timme och tjugo minuter, mer eller mindre oavbrutet, och hon bara slog bort Christophers hand när han försökte hålla om henne, bestämde vi att han skulle säga "Ska vi gå till mamma?", och då slutade hon skrika och pekade mot dörren, så då fick de komma tillbaka.
Jag var klarvaken, och vi gjorde ju ändå det där mest för min skull så att jag ska få sova nån gång, och jag kände att jag inte skulle kunna sova ordentligt på hela natten utan bara ligga och lyssna, så det var dags att ge upp. Sen låg jag vaken i en dryg halvtimme till, men efter att Lilly somnat (Flora hade vaknat en stund innan de kom tillbaka) så sov faktiskt båda i flera timmar, så jag sov hyfsat ända fram till sjutiden (fast jag vaknar varje gång jag ska vända mig för att kolla så jag inte lägger täcket över huvudet på någon av tjejerna). Ändå snurrade det i mitt huvud när Lilly vaknade för att gå upp vid nio.
Alfred har förresten, efter att ha kissat så mycket på nätterna att blöjan läckt, plötsligt bestämt sig för att inte kissa alls på nätterna. Så när han vaknade av Lillys skrik vid halv två ville han upp och kissa på toaletten istället för i blöjan, även fast jag sa att det går bra att kissa i blöjan en gång på natten. Duktig!
Vid tretiden kom Christophers föräldrar, mormor och farmor - båda de gamla damerna bor i Trollhättan, och ingen av dem brukar vilja ge sig iväg hemifrån längre (de är strax under respektive strax över 90), men idag plockade svärföräldrarna helt enkelt med sig dem och satte dem i bilen och körde hit dem. :) Och så hade svärmor bakat en tjusig tårta, så vi fick försenat födelsedagsfika.

Jag var fortfarande lika yr när de kom tyvärr, men när jag berättade om det för svärmor tipsade hon om att röra axlarna (alltså såna där rörelser som man gör när man är stel i nacken), det hade hjälpt henne när hon hade liknande symptom. Hon sa att jag är ju igång jämt, så det är inte konstigt att jag är helt slut. Och så sa hon åt Christopher att han ska massera mina axlar också. Och minsann om det inte har hjälpt lite redan! Det vore ju fantastiskt om nåt så litet kan hjälpa, för det är så fruktansvärt obehagligt att vara såhär yr, och vila hinner jag ju liksom inte riktigt.