tisdag 28 februari 2017

Psykologtips

Vi fick vår psykologtid igår, halleluja!
Det var en medelålders kvinna som var väldigt sympatisk och det var så skönt att bara prata med ett proffs som förstod oss och som ingav hopp om framtiden. Lite komiskt var det dock när hon vid ett tillfälle utbrast "Det låter som att ni har det JÄTTEjobbigt!!".
Vi hävde ur oss det mesta som vi tycker är jobbigt och berättade förstås också allmänt om vår familj så hon skulle få grepp om oss och barnen, och som råd för de konkreta grejer vi har problem med fick vi: sätt tydliga gränser, se till att barnen känner till dem, och stå fast vid dem. Alltså sådant som jag egentligen redan vet att man ska göra, men vi har inte pallat i många lägen. Och även att ta en sak i taget istället för att försöka ändra allt på en gång, för då kommer vi som föräldrar aldrig orka hålla fast i allt.
Och att vi inte ska låta Lilly hållas när hon sätter igång, vi ska sätta stopp även om hon blir hysterisk av det, för det är inte bra för någon att hon styr hela familjen (citat: "Lilly låter som en stark chef, men en dålig ledare"). Plus att psykologen tog som exempel att när hon är tonåring och kräver att vi ska köpa ut åt henne så är det inte längre bara att ta henne under armen och bära iväg henne, så vi måste lära henne var gränserna går tidigare än så.
Så igår förklarade vi för Lilly att den som lagat maten dukar, eftersom hon alltid klagar om inte jag dukat åt henne och ska gå och ställa tillbaka tallrik, glas och bestick bara för att sedan hämta dem själv, vi förklarade för Alfred och Flora att går man från bordet mitt i maten så får man ingen mer mat (och faktiskt ta bort tallrikarna om de går, "barn i Sverige svälter inte" - fast den kommer jag ha svårt att hålla fast vid, det kan jag säga på en gång), och för Lilly att alla sätter sig vid matbordet samtidigt och tar mat direkt, så att inte hon ska komma 10 minuter senare och börja äta 20 minuter senare när alla andra ätit färdigt. Och det fungerade förvånansvärt bra redan igår och även idag!
En förklaring som psykologen hade för alla Lillys tvångsmässiga rutiner är nämligen att när det är kaos hemma så känner hon att hon måste skapa ordning på sitt eget sätt, men om vi visar att vi har koll så kan hon släppa på det.
Sen tyckte hon också att jag ska komma iväg och ta mer tid för mig själv, så att Christopher får en chans att "komma in" hos barnen - tjejerna brukar kräva att det bara är jag som får hjälpa dem med saker - och för att jag ska få mer ork. Problemet är att jag vill inte göra saker utan min familj, så fort jag är iväg saknar jag dem, men hon hävdade, liksom min mamma, att jag behöver det, så jag måste väl kanske lyssna på dem. Och nu ikväll ska jag börja med att gå och lägga mig i hyfsad tid - igår lade jag mig redan klockan 21, det har typ aldrig hänt! Fast trots att jag kände mig helt utmattad hade jag ändå svårt att somna, men det var i alla fall skönt att ligga i sängen några timmar extra.

söndag 26 februari 2017

Dolly Style och kompiskalas

Igår hade vi en överraskning åt barnen: för någon vecka sen när jag och Christopher var på köpcentret Center Syd i Löddeköpinge såg jag reklam för att Dolly Style skulle komma dit igår. Förra årets Melodifestivalskiva går fortfarande varm här hemma, och Floras absoluta favoritlåt är Dolly Styles "Rollercoaster" - Alfred har tröttnat på den, men jag tänkte att han kanske skulle tycka det var roligt att se dem på riktigt ändå.
Det var smockat med folk och massor av små barn (främst flickor) som satt på föräldrarnas axlar, så det var inte lätt att se, men ibland fick vi små skymtar.
Jag hade Flora på axlarna och Christopher Lilly, och Alfred stod och nöp oss i benen för han var skitsur och ville åka hem... :D Flora hade totalt stenansikte, men sa att hon tyckte det var roligt att se dem, och själv stod jag och hade av outgrundlig anledning tårar i ögonen och en klump i halsen - jag vet inte riktigt varför, men jag antar att jag blev rörd av att så många barn var så glada.
Sen var det signering av merchandise som de sålde, men det var våra barn tack och lov inte intresserade av - tack och lov för att kön direkt blev typ hundra meter lång.
Och när jag förklarat för Alfred att om det varit en artist som han gillade men inte Flora och Lilly så hade vi också åkt, men den här gången var det tvärtom och då åkte vi för tjejernas skull, då blev han lite gladare.
Idag var det äntligen dags för Alfreds kompiskalas! Han hade bjudit fyra kompisar från sin och från tjejernas avdelning på förskolan, varav en inte kunde komma, så det blev hans bästis Melker och Noel och Charli som kom. Alfred hade beställt en rymdrakettårta, så då blev det det.
Alfreds egen NASA-kopia-logga.
Och guld i dukningen eftersom det är hans favoritfärg. Det var full fart från första stund, så till den milda grad att Flora inte vågade lämna min famn första halvtimmen.
Det blev två intensiva timmar med korv med bröd, dansstopp, fiskedamm med en påse med pyssel och lite godis, och sen fick de pyssla ihop varsin egen superhjältemask, sen tårta och fika och så hann de inte ens med sista leken där man skulle sätta svansen på en häst, men Alfred var mycket nöjd ändå.
Efter ett intensivt kalas gömde jag och tjejerna oss i tältet i lekrummet och tittade på låtarna från gårdagens Mello.

Älskade syster, 15 år senare

Idag skulle min syster Fina ha fyllt 47 år. 
Jag pratar ofta om henne med barnen, så vid middagen ikväll när det bara var Lilly, jag och Christopher kvar vid bordet (Lilly börjar alltid äta 20-30 minuter efter oss pga krångel) så frågade Lilly om vi inte skulle sjunga för moster Fina. 
Jag tyckte det var otroligt gulligt och frågade vad hon ville sjunga (och hoppades att hon inte skulle säga"Ja må hon leva", för det hade varit lite för konstigt), men hon tittade på tulpanerna på bordet och sa "blommor och blader, gör henne glader", så vi sjöng "Vi gratulerar" och Lilly avslutade med fyra "vipp vipp furra!"
Och sen berättade hon glatt för farmor och farfar i telefon att vi sjungit för moster Fina, "hon är död och är i himlen, hon bor i molnen nu". ❤️
Lilla gullunge. 

fredag 24 februari 2017

Frisör, egentid och grejer

Åh, jag vill egentligen inte hänga ut barnen för mycket på internet om när de är jobbiga, fast samtidigt vill jag inte skönmåla verkligheten - men jag kan väl åtminstone säga såhär: de senaste dagarna har varit o-e-r-h-ö-r-t jobbiga med Lilly. Jag börjar få panik över att psykologtiden har skjutits upp i flera veckor, och om den inte blir av på måndag heller vet jag inte vart jag ska ta vägen.
Igår kväll och i morse lyckades jag i alla fall behålla tålamodet och inte bli arg på henne, men då tog allting oändligt lång tid (fast det gör det i och för sig även när jag blir arg, så då är det ju bättre att låta det ta tid utan bråk åtminstone). Och så har jag sovit med henne två nätter i rad, och då har hon vaknat gladare - det har varit skillnad mot när hon kommit in på natten, hon verkar vara gladare och tryggare när hon fått sova med mig hela natten.
Lite roligare grejer som hänt de senaste dagarna: Alfred har för första gången fått gå till en riktig frisör, och han fick sprayfärg i håret och var mycket nöjd (och satt väldigt duktigt stilla och lutade huvudet som han blev ombedd under hela klippningen).
Lilly tjatar också om att få gå till frisör nu - tjejerna fick följa med och titta första minuterna - och jag har sagt att hon också får gå när hon fyllt 6, så nu frågar hon varje dag hur långt det är tills hon fyller 6...
Tjejernas senaste grej annars är att de vill sova med vanliga kläder. Och inte alltid bara de kläder de haft på dagen, utan de ska ibland byta om till andra vanliga kläder att sova i. Roliga ungar.
Igår hade jag lite egentid för mig själv efter jobbet i Malmö; Christopher hämtade på förskolan och jag hade fått tillåtelse att inte stressa hem. Dels behövde jag lämna tillbaka en klänning jag beställt på nätet från en liten butik i Malmö, dels hade jag hittat en bruklänningsbutik nära jobbet, dels ville jag gå till Søstrene Grene i Triangeln och köpa nytt origamipapper billigt för att vika fler dekorationer till bröllopet.
Nu har jag ju redan köpt min brudklänning, men jag älskar ju klänningar och tycker att när jag nu har legitimt skäl att prova tjusiga klänningar måste jag ju passa på.
Jag provade fem-sex olika och konstaterade snabbt att brudklänningar inte är min grej. Några, framför allt den på första bilden tyckte jag var jättefin, men alltså, en klänning som väger typ 8 kilo, stel och konstig med byglar och grejer, massa tyg runt fötterna så man inte kan röra sig ordentligt eller dansa och överdådig med släp... Nej. Jag provade en enkel sidenklänning utan underkjolar också, men inte det heller. Jag kan helt enkelt inte ha långa klänningar, det är nog där skon skaver som mest.
Men roligt var det ändå! Och som sagt: den här var jättefin, tyckte jag. Men kostade också därefter...

Här var det expediten som fotade mig, lite konstnärligt på sniskan sådär. ;) Också väldigt elegant med spets, men nej. Funkar inte för mig. Plus att klänningen kostade 12 999:- och den lösa spetstoppen 1 099:-. Gaaaah! Det är liksom mer än en tredjedel av hela vår budget, så jag skulle inte tro det.
Det sköna med det här var i alla fall att jag inte är tveksam till min egen klänning längre, vilket jag varit en liten aning. Den behöver bara justeras litegrann, och det ska jag få hjälp med av min sykurslärare i vår.
Och sen gick jag till Søstrene Grene, som är en helt underbar butik. Köpte superfina förkläden till barnen, pärlor, ispåse och planteringsskyltar, ritblock och lite annat utöver origamipappren. Så vi hade presentutdelning efter middagen en vanlig torsdag, mycket roligt!
Passade också på att gå in i en asiatisk matbutik på Möllan för att köpa rispapper och lyckokakor. Många lyckokakor har ju helt obegripliga budskap, men jag gillade Lillys (den översta), som jag tyckte passade in väldigt bra på henne, och min egen under som ju vore väldigt trevligt om det slog in. :)
Nu ska jag strax hämta mina små grodor på förskolan - och igår frågade en av tjejernas fröknar Christopher om vi vill ha deras hjälp med att få på dem kläderna när vi ska hämta. Jaaaaaaa! Hämtningen brukar ta oss minst en halvtimme varje dag, för Flora och Lilly fjantar bara runt i hallen och klär aldrig på sig (och hjälpa dem får vi ju inte, framför allt inte Lilly) medan andra barn som hämtas samtidigt bara kommer ut i hallen, klär på sig och går hem, och kvar sitter jag och tjatar på mina ungar som står och glor ut genom fönstret, rullar runt med fröknarnas stol, ska in och kissa osv osv... (Alfred är snabb och springer ut på gården själv, men tjejerna funkar bara inte.)
Men i onsdags när Alfred skulle klippa sig klockan fyra så hade jag bett honom be en fröken hålla koll på tiden och skicka ut dem i hallen innan jag kom (avdelningarna är sammanslagna under sportlovet), så när jag kom stod alla tre färdiga i trappan, sprickfärdiga av stolthet! Så nu ska vi testa att fortsätta med det, och det vore så otroligt skönt om det funkar!

tisdag 21 februari 2017

Litet barn och mer kalas

Joråsåatte... Vissa barn (Flora) är ju mindre än andra, och vissa (Flora) vill inte alltid använda kissringen som står precis bakom. :)
Annars lever vi efter ungefär det här här hemma.
(Bild från boken "Ett päron till morsa" av Teresa Tingbrand)
Och vi var faktiskt på kalas i söndags också, hos kompisar vars son fyllde 3, men tyvärr verkade inte min teori från i lördags gälla: det blev bråk när vi hade bråttom dit såklart, men sen var det åtminstone kul.

söndag 19 februari 2017

Kalasdag i dubbel bemärkelse

Idag firade vi Alfreds födelsedag tillsammans med kusinerna Linus och Moa och deras föräldrar; Christophers syster Rebecca och man Jocke.
Det var lite stressigt innan de kom, när jag skulle åka och köpa mer grädde och slänga plast och papper på återvinningsstationen vid ICA och upptäckte att den var borta, och körde mot stora återvinningscentralen bara för att upptäcka att vägen dit var avstängd så jag fick köra runt halva stan för att hitta en annan ÅV-station, men SEN blev det bra!
Alla barnen var nämligen toppenglada hela dagen, så vi har inte bråkat nånting med nån av dem! (Okej, de krånglade lite vid middagen, men det var typ 5-10 minuter, och jag är van vid flera timmars bråk med Lilly på en dag.)
Helt underbart! Så slutsatsen nu är väl: kalas varje dag! Eller..?
Lite läskiga ljus som hade lite tomteblosseffekt. 
Snällt köande barn vid fiskedammen. 
Och sen fick man fylla på sin godispåse i den lilla godiskiosken. 

fredag 17 februari 2017

Alfred 6 år

Den här otroligt kärleksfulla, energiska, gosiga, snabba, temperamentsfulla, smarta, underbara, prövande, myror-i-brallaniga lilla människan fyller hela 6 år idag (prick nu).
Det var han som gjorde mig till en mamma, och det var han som vände hela livet upp och ner till en ny, fantastisk och ibland skitjobbig värld. Jag älskar dig Alfred! ❤️

torsdag 16 februari 2017

Trött och dagen före 6-årsdagen

Jag fick en kommentar på ett gammalt inlägg härom dagen från en mamma med en treåring som sover hopplöst dåligt, och att det såklart påverkar hela familjen. Jag är väldigt tacksam över att våra barn sover rätt okej nu: det är ju alltid någon som vaknar och kommer in till oss, och Lilly hojtar ofta till i sömnen några gånger per natt, men det är ändå klart hanterbart. Läggningarna brukar också gå hyfsat fort nu (undrar hur mycket sten jag kastar i glashus nu...), men ibland krånglar det ju.
Som igår. Lilly kunde inte lämna en enda liten detalj okrånglad, så varenda liten grej som skulle göras i kvällsrutinen och läggningen blev det tjafs om, och jag var ju ensam med barnen och skulle lägga alla tre, och jag har helt enkelt inte tre armar för dem att ligga på, så till slut brast det för mig: jag skrek rakt ut, helt hysteriskt, och började sen storgråta. Det var ju mest Lilly jag var arg på, men oj vad rädda Alfred och Flora blev, stackarna... Såklart påverkade det nattsömnen: Lilly kom in till mig vid halv ett och Flora och Alfred kom en halvtimme senare, så sen sov jag jättedåligt och har varit fruktansvärt trött idag. Jag lade mig och vilade en timme på lunchen, men det räckte inte.
Och idag somnade Flora i bilen på vägen hem från förskolan (det händer relativt ofta), men idag kunde jag bara inte väcka henne, hon var helt däckad, så hon sov i trekvart mellan halv fyra och kvart över fyra ungefär. Så nu kunde hon såklart inte somna på kvällen... Min mamma var här och fick efter lite gnäll lägga Alfred, så det var åtminstone bara jag, Flora och Lilly, men åh vad frustrerad jag blev! Flora somnade en hel timme efter Alfred och Lilly, och jag låg och kände hur min dyrbara egentid bara rann iväg.
När det är såhär jobbigt med trots och strul så blir det så oerhört viktigt att få sitta i soffan och titta på tv eller pilla med datorn en stund på kvällen. En så enkel liten grej, men så viktigt för någon form av återhämtning. Och det gör i sin tur att jag ofta lägger mig för sent, och så är den onda cirkeln sluten.
Jag borde verkligen gå och lägga mig tidigt tidigt idag, men vi får väl se hur det går. Måste förbereda lite för Alfreds 6-årsdag imorgon först!

onsdag 15 februari 2017

Alla hjärtans/förlovningsdagen igår och ensam med barnen i två dagar

Just ja, det var ju Alla hjärtans dag igår - även känd här som min och Christophers förlovningsdag. Jag har aldrig varit särskilt intresserad av Alla hjärtans dag, eller åtminstone inte sen jag blev tillsammans med mitt ex för 21 år sen (gode tid vad tiden går!), för han hatade såna jippon,  och jag bryr mig fortfarande inte så mycket, och Christopher har väl inte heller direkt firat så mycket, förutom förra året då när han friade till mig. Men vår fantastiske lille son däremot har peppat inför den här dagen jättelänge, och på morgonen gav han mig en present:
Ett hjärta som han gjort själv och färglagt oerhört tålmodigt med en supertunn penna. <3
Och skrivit på baksidan (varför han skrev Sara och inte mamma vet jag inte, han kallar mig aldrig Sara).
Och jag och min fästman åkte och åt lunch på ett ställe där vi aldrig varit förut: Rya golfklubb nånstans i krokarna av Rydebäck mellan Landskrona och Helsingborg. Jättegod mat och fantastisk utsikt! Och trevligt sällskap så klart.
Och på hemvägen åkte vi förbi det vidunderligt vackra Hilleshögs dalar (jag tror i alla fall att just den här vyn hör till det). Det är så fint här nere att vi var tvungna att gratulera varann igen till att vi flyttade hit. :)
Christopher åkte förresten till Stockholm på jobb tidigt i ottan idag igen, och kommer inte hem förrän efter midnatt imorgon, så jag har två hela dagar ensam med barnen. Men den här gången har jag inte så mycket panik för det längre, jag har väl vant mig lite antar jag. Jag hade till och med glömt fråga mamma om hon ville komma och hjälpa mig ända tills i förrgår, så idag kom hon bara en stund innan hon skulle ut på galej, men imorgon kan hon komma lite längre.

tisdag 14 februari 2017

Pyjamashjältarna!

Våra egna Pyjamashjältar! Ugglis, Kattpojken och Gecko, alias Flora, Lilly och Alfred.



måndag 13 februari 2017

Min egen annons (typ)

Christopher visade mig en annons i senaste numret av magasinet Residence idag. Och inte vilken annons som helst, utan min första magasinsannons där jag varit copywriter! Jag har nämligen blivit byråns copywriter för Norrgavel, och det är så roligt! Annars är jag ju mest produktionsledare men det är skriva jag helst vill så detta är ett väldigt trevligt steg i rätt riktning. 
(Rubriken var det dock inte jag som skrev, den har de använt ett tag.)

söndag 12 februari 2017

En lördag i bilder och film

Igår tog vi en lugn lördag och stressade inte med något, vilket resulterade i att vi åt lunch nånstans vid 15-tiden (vilket vi i och för sig ofta gör på lördagar, och det strular förstås till det lite med att hinna bli hungriga igen till middag vid 18, men men). Vi lät barnen titta så mycket på tv som de ville, bakade semmelbullar och hängde hemma. Men efter lunchen skulle vi gå ner till vallgraven vid Citadellet och mata ankorna med lite brödskalkar som blev över från frukosten. Allt gott så långt. Bara det att det tog oss ungefär 45 minuter från det att vi började ta på ytterkläder tills vi kom utanför dörren. Tre ungar alltså... Men ankorna blev glada åtminstone. Och när pappa fotade tjusiga naturbilder passade två av ungarna på att kasta snöbollar på honom.
Och semlorna behövde ju provsmakas efter middagen. Flora och Lilly som hade slukat minisemlorna som mormor köpt med sig härom dagen ville plötsligt knappt ens smaka, knasbollarna. Men Alfred, som beställt semlor till sitt 6-årskalas om ett par helger, gillade åtminstone sin.
Det gjorde jag med.
Förra veckan, när årets Melodifestival drog igång, bestämde vi att barnen inte skulle få stanna uppe och titta som de fick förra året, för det var bara kaos då, så istället fick de se på Play dagen efter. Men den här veckan hade de tjatat så om "Melistival" och hojtat "Nu kööööör vi!" så mycket att jag tyckte att vi kunde testa att låta dem vara uppe en stund igen. Vi bestämde att tjejerna skulle få se tre låtar och Alfred alla, men lägga sig innan mellanakter och röstning och grejer. Och det var glatt i soffan innan!
video
Och ännu gladare på golvet när det väl drog igång!
Idag fick vi besök av Emil och sönerna Hilding och Arvid en liten stund - Emil hade varit i Malmö på Mello eftersom han är bokningsagent åt Mariette, och killarna hade varit hos farmor och farfar här i Landskrona medan gravida mamman var hemma i Stockholm och pluggade och vilade. Mycket trevligt!
Sen skulle vi mata ankorna igen med cornflakes som börjat bli gamla och idag gick det ännu sämre att gå ut - till slut lyfte Christopher ut en gallskrikande Lilly som inte velat klä på sig, och hon skrek hela vägen dit om att vi skulle vända hem så hon fick välja andra stövlar... Det gjorde vi inte, och så höll på på att missa hela matningen för att hon surade, men jag sparade lite cornflakes åt henne så hon fick ge några åtminstone, och sen blev hon glad. Suck. På tisdag har vi ny tid hos psykologen - det ser jag fram emot.

fredag 10 februari 2017

Mini-me's

Jag har verkligen lyckats göra mini-me's. Tittade i ett gammalt album härom kvällen och hittade den här bilden där jag ser ut ungefär som Lilly...
... och den här där jag ser ut typ exakt som Flora. (Till vänster om mig står Joakim, son till min mammas dåvarande bästa väninna - som pappa sedermera hade en affär med, så mamma skilde sig, pappa gifte om sig med henne och fick min halvbror Daniel. The drama.)
Åh, vad jag minns de där träskorna förresten! Älskade dem!
Den här bilden på mig som vuxen, för åtta år sen, är med för att Lilly såg den i min mobil och sa "Alfred!" :) Jag vet inte, men det kanske betyder att han också är lik mig?
Alfred förresten, min lille pruttepelle. Jag kallade honom det nån gång, och han tyckte det var så hysteriskt roligt! Nu händer det lite då och då att han ber mig kalla honom det, om och om igen, och så skrattar han så han nästan kissar på sig. Gull-pruttepelle!

torsdag 9 februari 2017

F-klass, växtvärk och inställd tid

Psykologtiden igår blev inställd, psykologen var sjuk. Vi har fått en ny tid nästa vecka, men det känns extra hopplöst när det är bråk just nu. Igår var en rätt bra dag, men idag har det varit så mycket kaos med både Lilly och Alfred - både jag och Christopher har rutit åt dem och ingen somnade förrän strax före nio ikväll. Vi kommer behöva lite sovmorgon imorgon, för annars lär ju morgondagen bli lika kass som idag på grund av för lite sömn.
Igår var vi förresten på infoträff för förskoleklass, som Alfred ska börja i efter sommaren. Mamma kom och tog hand om barnen så vi kunde gå båda två (gick hur bra som helst, både Flora och Lilly sov när vi kom hem redan 19.10 - så tidigt har vi aldrig lyckats få dem i säng!). Vår lille store pojke, att han ska börja nästan-skolan redan! På vår Montessori går F-klassen tillsammans med 1:orna, det verkar bra: då kan de som är tidiga utvecklas tillsammans med dem som är ett år äldre, och de som behöver lite extra tid för att vara små kan få vara det tillsammans med dem som är ett år yngre. En av de roligaste grejerna vi fick höra om var att de har gymnastiklektion en gång i veckan redan i F-klass, antingen ute på gården eller i Friskis & Svettis lokaler en bit bort, och då ska de ha ombyte och duscha efteråt - jag tror Alfred kommer tycka det är hur kul som helst! Och fröknarna kändes jättegulliga, så det här kommer bli bra - även om jag tycker det är lite läskigt att han ska bli stor redan...
Flora vaknade inatt och sa att hon hade ont i foten. Först kollade jag ifall hon hade nåt blåmärke eller nåt, men det var inget som syntes, och sen kom jag på att hon faktiskt sagt det någon natt tidigare - så jag tänker växtvärk? Jag googlade på växtvärk för nåt år sen när Alfred var mindre, men då verkade det som att det inte egentligen är något som är medicinskt erkänt, men nu finns det faktiskt info om det på 1177:s hemsida. Jag minns att jag hade växtvärk under en period, men då måste jag varit större än Flora, för annars hade jag ju inte kommit ihåg det, men jag har sett i tvillinggruppen att en del barn haft det redan, så jag gissar på det. Jag fick ligga hos henne länge, och jag provade att massera och sen fick hon en varm vetekudde på fötterna och till slut somnade hon och fick ligga i vår säng. Hoppas det inte händer för ofta, både för hennes skull och för min nattsömns...

tisdag 7 februari 2017

Pallar inte

Jag skrev härom dagen att jag hoppades att det kanske hade vänt med Lillys krångel. Det har det inte. Just nu är det så illa att jag på riktigt knappt står ut längre. Det känns som att vi har provat allt: låta henne hållas (till en viss gräns), försöka skoja bort det, bli arg, ignorera, förbereda, prata, allt, men inget hjälper. Jag pallar inte.
Och: jag vet inte om det hänger ihop med att hon har det så jobbigt med sina egna tvångshandlingar och att vi blir arga på henne, men de senaste dagarna har hon velat kissa typ var femte minut igen, och så har hon suttit på pottan i evigheter, för hon vill bara kissa om igen när hon är färdig (vi har frågat om det gör ont, ifall hon har urinvägsinfektion, men nej, inga problem så sett), så till slut blev vi arga på henne för det också, så nu har hon kissat på sig två gånger de senaste dagarna också, så i eftermiddags satte vi på henne blöja istället, vilket hon gärna ville. Så sjukt misslyckad som förälder jag känner mig för tillfället.
Tack och lov har vi en tid med en barnpsykolog imorgon, som jag bett om för att vi ska lära oss hantera det här bättre, och jag hoppas vid gud att det hjälper, för nu har jag börjat fundera på om det finns någon tvillingåtervinning för extrabarn som man inte förväntat sig (obs: klart jag skämtar).
Så ögonblick som dessa, som jag fångade på bild i morse, håller jag hårt fast vid just nu för att klamra mig fast vid någon form av mental hälsa. Och choklad, jag behöver choklad nu.

söndag 5 februari 2017

Alfred experimenterar

Alfred gjorde ett experiment på vår egentid ikväll: han stoppade ner en magnetisk Geomag-pinne i vatten...
... och upptäckte att magnetismen försvann! Så coolt att han fick upptäcka det själv (jag hade ingen aning, fast jag hade femma i fysik i skolan)!
När den bara var fuktig fastnade den på metallskeden, men när den var helt nere i vattnet gjorde den det inte. 
Resultat: mycket nöjd nästan 6-åring. :)

fredag 3 februari 2017

Egen fågelmat

Barnen berättade för ett tag sen att de gjort fågelmat på förskolan, och jag fick veta från fröken att de tagit bröd, pepparkakor och russin och lite annat och blandat med smält kokosolja och sen hängt upp ute i träden. Så eftersom vi hade några bitar knäckebröd som legat framme och blivit mjuka och dessutom ett paket corn flakes som blivit lite gamla tänkte jag att vi kunde göra det hemma också.
Så tjejerna fick mosa knäckebröd...
... och mortla.
Så smälte vi kokosolja...
... blandade och hällde upp i plastglas, stoppade i ett snöre och ställde in i kylskåpet.
Och det höll ihop hyfsat i alla fall!
Och så hängde vi upp dem i äppelträdet, päronträdet och på balkongräcket. Någon dag senare såg vi en liten talgoxe som smakade!
Härom dagen hade vi värsta vårkänslorna här nere i Skåne, och såg vintergäck som redan höll på att slå ut - men nu har det blivit kallt och eländigt igen. Christopher läste visserligen att vi inte ens har fått meteorologisk vinter här än, så jag ska väl inte klaga...
Jag har varit i Malmö idag igen, för jag hade ett möte jag behövde gå på på jobbet, och så fick jag springa till tåget i morse, och jag höll på att gå under. Det var nära att jag inte ens klarade de sista trappstegen upp till perrongen och väl på tåget kunde jag knappt stå på benen. Jag fattar inte, jag brukar aldrig vara sjuk, och jag fick ju inte ens feber som Christopher och Alfred, men det är så långdraget! Jag överlever inte många minuter utan nässpray, och idag är jag inne på tionde dagen med nässpray, så jag får ju inte fortsätta - men jag tog bara på nätterna de första dagarna, så jag tänker att någon extra dag kanske jag kan få ta utan att jag blir beroende.
Det var i alla fall roligt på jobbmötet igår, för det var en ny kund (jag jobbar ju halvtid på en reklambyrå) som berättade hur hon hittat och valt oss. Hon hade googlat reklambyråer och fastnat för oss av två anledningar: dels att vi har en hockeymålvakt som symbol, och det tyckte hon visade att vi har humor, och dels gillade hon min frisyr när hon såg bilderna på oss anställda. :) Så min frisyr fixade en ny kund åt byrån, ha ha!

torsdag 2 februari 2017

Tvillingdagen och fortsatt sjuk mamma

Otroligt nog blev ingen annan än Lilly magsjuk, så idag när det gått över 60 timmar fick barnen gå tillbaka till förskolan - och jag fick åka på möte på kontoret i Malmö trots att jag vaknade med nåt som verkade misstänkt likt bihåleinflammation. Jag som aldrig brukar vara sjuk i mer än två dagar - och det sällan - är nu inne på dag 9 och jag verkar bara bli sämre. Hostar och snorar som en besatt och nu känns det som att jag har en lös tand pga bihålan. Suck. Jag köpte en nässpray som ska hjälpa och tog en alvedon i morse och så överlevde jag jobbdagen åtminstone. 
Vi gjorde fågelmat i helgen som jag tänkt blogga, men det får vänta en dag till, jag orkar inte just nu: måste soooova!
Men ska väl kanske åtminstone nämna att det tydligen är internationella tvillingdagen idag, så grattis älskade Flora och Lilly!