fredag 24 februari 2017

Frisör, egentid och grejer

Åh, jag vill egentligen inte hänga ut barnen för mycket på internet om när de är jobbiga, fast samtidigt vill jag inte skönmåla verkligheten - men jag kan väl åtminstone säga såhär: de senaste dagarna har varit o-e-r-h-ö-r-t jobbiga med Lilly. Jag börjar få panik över att psykologtiden har skjutits upp i flera veckor, och om den inte blir av på måndag heller vet jag inte vart jag ska ta vägen.
Igår kväll och i morse lyckades jag i alla fall behålla tålamodet och inte bli arg på henne, men då tog allting oändligt lång tid (fast det gör det i och för sig även när jag blir arg, så då är det ju bättre att låta det ta tid utan bråk åtminstone). Och så har jag sovit med henne två nätter i rad, och då har hon vaknat gladare - det har varit skillnad mot när hon kommit in på natten, hon verkar vara gladare och tryggare när hon fått sova med mig hela natten.
Lite roligare grejer som hänt de senaste dagarna: Alfred har för första gången fått gå till en riktig frisör, och han fick sprayfärg i håret och var mycket nöjd (och satt väldigt duktigt stilla och lutade huvudet som han blev ombedd under hela klippningen).
Lilly tjatar också om att få gå till frisör nu - tjejerna fick följa med och titta första minuterna - och jag har sagt att hon också får gå när hon fyllt 6, så nu frågar hon varje dag hur långt det är tills hon fyller 6...
Tjejernas senaste grej annars är att de vill sova med vanliga kläder. Och inte alltid bara de kläder de haft på dagen, utan de ska ibland byta om till andra vanliga kläder att sova i. Roliga ungar.
Igår hade jag lite egentid för mig själv efter jobbet i Malmö; Christopher hämtade på förskolan och jag hade fått tillåtelse att inte stressa hem. Dels behövde jag lämna tillbaka en klänning jag beställt på nätet från en liten butik i Malmö, dels hade jag hittat en bruklänningsbutik nära jobbet, dels ville jag gå till Søstrene Grene i Triangeln och köpa nytt origamipapper billigt för att vika fler dekorationer till bröllopet.
Nu har jag ju redan köpt min brudklänning, men jag älskar ju klänningar och tycker att när jag nu har legitimt skäl att prova tjusiga klänningar måste jag ju passa på.
Jag provade fem-sex olika och konstaterade snabbt att brudklänningar inte är min grej. Några, framför allt den på första bilden tyckte jag var jättefin, men alltså, en klänning som väger typ 8 kilo, stel och konstig med byglar och grejer, massa tyg runt fötterna så man inte kan röra sig ordentligt eller dansa och överdådig med släp... Nej. Jag provade en enkel sidenklänning utan underkjolar också, men inte det heller. Jag kan helt enkelt inte ha långa klänningar, det är nog där skon skaver som mest.
Men roligt var det ändå! Och som sagt: den här var jättefin, tyckte jag. Men kostade också därefter...

Här var det expediten som fotade mig, lite konstnärligt på sniskan sådär. ;) Också väldigt elegant med spets, men nej. Funkar inte för mig. Plus att klänningen kostade 12 999:- och den lösa spetstoppen 1 099:-. Gaaaah! Det är liksom mer än en tredjedel av hela vår budget, så jag skulle inte tro det.
Det sköna med det här var i alla fall att jag inte är tveksam till min egen klänning längre, vilket jag varit en liten aning. Den behöver bara justeras litegrann, och det ska jag få hjälp med av min sykurslärare i vår.
Och sen gick jag till Søstrene Grene, som är en helt underbar butik. Köpte superfina förkläden till barnen, pärlor, ispåse och planteringsskyltar, ritblock och lite annat utöver origamipappren. Så vi hade presentutdelning efter middagen en vanlig torsdag, mycket roligt!
Passade också på att gå in i en asiatisk matbutik på Möllan för att köpa rispapper och lyckokakor. Många lyckokakor har ju helt obegripliga budskap, men jag gillade Lillys (den översta), som jag tyckte passade in väldigt bra på henne, och min egen under som ju vore väldigt trevligt om det slog in. :)
Nu ska jag strax hämta mina små grodor på förskolan - och igår frågade en av tjejernas fröknar Christopher om vi vill ha deras hjälp med att få på dem kläderna när vi ska hämta. Jaaaaaaa! Hämtningen brukar ta oss minst en halvtimme varje dag, för Flora och Lilly fjantar bara runt i hallen och klär aldrig på sig (och hjälpa dem får vi ju inte, framför allt inte Lilly) medan andra barn som hämtas samtidigt bara kommer ut i hallen, klär på sig och går hem, och kvar sitter jag och tjatar på mina ungar som står och glor ut genom fönstret, rullar runt med fröknarnas stol, ska in och kissa osv osv... (Alfred är snabb och springer ut på gården själv, men tjejerna funkar bara inte.)
Men i onsdags när Alfred skulle klippa sig klockan fyra så hade jag bett honom be en fröken hålla koll på tiden och skicka ut dem i hallen innan jag kom (avdelningarna är sammanslagna under sportlovet), så när jag kom stod alla tre färdiga i trappan, sprickfärdiga av stolthet! Så nu ska vi testa att fortsätta med det, och det vore så otroligt skönt om det funkar!

2 kommentarer:

  1. Vad är det med flickor o hämta på dagis. Har aldrig haft det problemet med killarna men med Tuva tar det en evighet. Sitter där en halvtimme, får inte hjälpa till och blir mer o mer frustrerad. Hinner dock prata ovanligt mycket med dagispersonalen.
    �� kram Åsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alfred var exakt likadan när han var mindre, så hos är det könsneutralt. :) Tack och är han snabb som vinden nu, så jag hoppas att det går över med tjejerna också, fast å andra sidan kanske de fortsätter distrahera varandra sen också eftersom de är två... Kram!

      Radera