Dopet!

Dopklänningarna åkte på! Min systerdotter Stella hjälpte till, och Flora var mindre road än Lilly.

Liten fotosession före.

Hela familjen samlad inför ceremonin. Nästan enda kortet vi lyckades få med Alfred på - rätt så motvilligt, ser det ut som.

Gudmor Jennie, gudmor Nina, mormor, Stella, Flora och jag. (Och familjen Hansbys vän Carina längst till vänster.)

Planen var att jag skulle hålla Flora, eftersom hon väger lite mindre, men Lilly blev ledsen i början, så vi bytte. Men det gick ju bra det med. Här tränade Lilly på att klappa händerna med mig, medan Flora höll lite på syrran som stöd när prästen pratade.

Välsignelsen, där prästen Hasse, föräldrarna och faddrarna höll på barnens huvuden. Båda tjejerna tyckte det kändes mycket konstigt och försökte komma undan.

Alfred skulle hälla upp vattnet, men ville inte göra det utan hjälp av sin favoritsyssling Maja. Och tillsammans gick det ju hur bra som helst!

Flora Bella Margit fick vatten på huvudet, och var så duktig och sa inte ett pip.

Och här visades hon upp för alla närvarande.

Lilly Viva Helgas tur! Hon blev lite ledsen, så jag fick peta in nappen i munnen på henne.

Stella tände dopljusen och lämnade över dem till faddrarna.

Nu var det klart, och en liten nydöpt Lilly hade somnat i mammas famn.

Fika!

Och den fantastiska tårtan med en lilja överst på tårtan med hallonmousse och färgglada blommor på den undre med stracciatellamousse (och båda hade även citronmousse).

Vi hann inte öppna presenterna förrän alla gäster utom tre hade gått hem, för det var så trångt i vardagsrummet med alla bord och stolar och människor så vi hann knappt ens hälsa på alla. Fantastiska presenter fick flickorna! Men dem berättar jag mer om sen, när jag inte är så hemskt trött och vill gå och lägga mig.

Som Alfred gjorde i pappas knä under presentöppningen. Båda tjejerna däckade direkt efter ceremonin, och Flora sov igenom hela fikat också - Lilly var med en stund och hälsade på lite folk. Men alla var eniga om att de var jättefina och att de dessutom skötte sig exemplariskt under själva dopet.

Åh, jag höll på att glömma: jag och Christopher läste en så fin dikt under ceremonin, som jag hört på andra dop, men som jag ändrade till pluralform eftersom vi ju har tre barn. Här är den:

Så kom ni då till oss ni älskade barn,

och grep våra hjärtan med kraft.

Med ens fick allting mera mening,

långt mer än det någonsin haft.

 

Ni ler så ni strålar, era själar lyser klart,

Ni fångar all ömhet omkring,

små fötter och fingrar, er hud och er doft

så underbart skapat allting.

 

Era liv skall vi följa och finnas för er

och dela er glädje och sorg.

När skuggorna hotar ert solsken,

så är vi er tryggade borg.

 

Idag vill vi visa för vänner och släkt,

de gåvor vi fått att bevara;

Tre barn att få älska och skydda från ont,

en lycka för stor att förklara.