söndag 20 november 2016

Leklandspremiär

Jag kom på igår kväll att det var väldigt många dagar sen jag skrev, och idag fick jag en kommentar från en läsare som undrade om allt var bra. Jag blir så otroligt glad när jag hör från er som läser, så jag fick också lite dåligt samvete vilket gjorde att jag samlade ihop mig till att faktiskt skriva igen. Och det var ett bra läge idag, för vi har begått leklandspremiär!
Men innan dess var vi hos mormor, som fortfarande sitter hemma med gipsad fot (men kommer bli av med gipset redan om 9 dagar efter bara 3,5 veckor). Tjejerna provade skor.


Och så ville Lilly fota mig och mormor.
Sen: lekland! Lekland är sånt som jag undvikit som pesten, för att jag tycker att det är dels onödigt, dels har jag lite för mycket barnbacillskräck för att vara bekväm med det, men så fick tjejerna inbjudan till en förskolekompis födelsedagskalas på Leos Lekland i Helsingborg, så då fick jag ge med mig. Alfred blev superpeppad, för han som jag inte trodde visste vad lekland var ens hade sett reklam för det på tv hos sina sysslingar Maja och Kasper, så givetvis fick han följa med också, men inte in i själva kalasrummet. Jag hade förstås googlat ordentligt i förväg, så jag visste att själva kalaset bara höll på i en knapp timme, och sen skulle det vara fri lek - och gode tid, tack och lov för det. 15 stycken 3-6-åringar instängda i ett litet rum med undervattensljudeffekter, med ett superövertänt födelsedagsbarn och ett gäng nästan lika peppade ungar som bara ville ut och springa och leka, och så mina försiktiga tjejer (till och med Lilly blev lite spak i hysterin) som satt och tryckte sig mot mig och inte ville äta popcorn, för "vi gillar bara popcorn hemma"... Men glassen gick hem, och sen fick vi komma ut till storebror och pappa.
Och själva leklandet var helt okej tycker jag - de långa rutschkanorna var riktigt roliga - och barnen hade superkul.
Nu är bara frågan hur vi ska få dem att glömma bort allt om lekland så vi inte måste göra det igen. ;)
Tjejerna fick varsin godispåse innan de gick hem, för det ingick i kalaspaketet, och Flora var så söt: när hon klättrade in i bilen frågade hon "Får man börja äta nu?"
När jag lägger dem brukar hon fråga "Får man läsa två böcker?" och jag tycker det är så sött!
Och som ett direkt svar på frågan jag fick i en kommentar, så jo, det är bra med oss, men dagarna bara rinner iväg och jag är så trött på kvällarna att vi tittar en stund på tv och sen går jag och lägger mig (vilket visserligen brukar innebära att jag går upp för att tvätta mig runt 22-23 men ändå inte somnar förrän närmare midnatt - jag är verkligen kass på det här med sömn nu för tiden). I förrgår upptäckte vi också att säsong 7 av "The Good Wife" äntligen finns på Netflix, så nu kommer det bli mer tv!

2 kommentarer:

  1. Vad roligt att höra av dig och ett långt inlägg. Visst är det så att orken inte alltid finns där. Vardagen med jobb, barn och hus tar mycket tid och kraft. Jag har själv tvillingar som är 3,5 och storasyster 6 år. Så de är nästan jämngamla med dina. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ah, så du vet precis hur det är! :)
      Jag ska försöka skriva lite oftare igen, jag har en massa utkast liggande med olika tankar, jag ska bara orka formulera dem. ;) Kram!

      Radera